Pages Navigation Menu

Elisabeths blogg

Solen

Solen

Mönster, präglingar, social uppfostran….Hur svårt är det inte att släppa gamla vanor!

 

Genom många och långa år med investeringar i rollen”stark kvinna” så kommer belöningen i att alla faktiskt utgår från att jag är en stark, handlingskraftig kvinna.

Att även starka och handlingskraftiga människor också har en svag sida blir obegriplig, även för rollinnehavaren själv.
Att det finns dagar  då det känns mindre bra och lusten att kura ihop som en boll är överväldigande. Att det känns som att gå på knäna i öknen, ensam, liten och rädd. För att alltid vara starkast betyder också att alltid stå ensam, eller känna sig ensam. Ingen annan är ju lika stark!

Familjemedlemmar, vänner, grannar, kollegor…..alla utgår ifrån att den som är stark alltid är det. Till utmattning, utbrändhet, kollaps…

Att ingå i en föreställning med roller betyder att alla roller är beroende av varandra om det ska bli en begriplig föreställning. Den starka rollen behöver ha några som lutar sig. Det går inte att luta sig om det inte finns någon att luta sig mot.

Den som ser sig själv, och av andra, som stark, kliver in, tar över och GÖR. För så ska det ju vara. Alla andra backar hem för här är det ju någon som VILL driva, göra, ordna och fixa.

Så snöbollen rullar på. Rollen blir mer och mer inpräntad, präglad och svårare och svårare att lämna för att ta en paus.

Myntet har två sidor även här.
Den starka gråter i smyg och har svårt att förstå varför ”folk” inte fattar att man inte alltid orkar!
”Folk” runtomkring funderar i tysthet på hur länge kan hon (eller han) orka göra allt det där? Men det är nog bäst att inte lägga sig i.

Så vad gör vi?

Jag tar hjälp av solen.

Solen värmer och ger ljus till alla människor på Jorden, outtröttligt, varje dag.

Solen finns där, men gör inget annat. Solen kastar inte meteoriter på oss för att vi ska bli ännu varmare, ännu ljusare eller kanske t o m få en egen liten sol. Om solen gjorde det så skulle det vara väldigt kortsiktigt eftersom den sakta men säkert skulle bli mindre och mindre för att till slut en dag vara försvunnen.

Så solen inspirerar!

Jag strävar efter att vara som solen.

Jag vill finnas där, jag vill lyssna, jag vill bry mig, men jag behöver långtifrån göra allting själv eller bära allt på mina egna axlar. Det finns många kloka, starka människor som gärna tar ett kliv fram om de bara får lite utrymme, om de får lite plats och det inte finns en massa meteoriter i vägen.

Solen värmer och lyser.

Vem älskar inte ljus och värme?

Sitter jag inne i soffan så slappar jag, men sitter jag ute i solen så gör jag nåt, jag solar.

Finns det ljus och värme så behövs det inte så mycket göra. Då kan vi njuta av att bara vara.

 

“Piglet sidled up to Pooh from behind. ”Pooh?” he whispered.
”Yes, Piglet?”
”Nothing,” said Piglet, taking Pooh’s hand. ”I just wanted to be sure of you.” 

 

One Comment

  1. Läste precis denna efter ett härligt retreat och när jag sitter och njuter av just solen 😉 Tack!

Lämna ett svar till Marina Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *